I början av arbetsgången var jag fortfarande kvar i februariimperiet. Tankarna kring parasiter och okontrollerad tillväxt snurrade i skallen. Jag började därför fundera rund begreppen kontroll, självkontroll och okontroll. Om regler, tider, styrdokument minskar magin för oss vad kan vi då göra åt det? Kunde det vara så att magin uppstår när vi vi inte har kontroll, eller när saker och ting inte är så styrda? Hittade olika ingångar.
Från början var jag egentligen mer intresserad av att finna tillståndet och känslan av att inte ha kontroll över mig själv. Då funderade jag mycket kring vad som fick mig att ha den självkontrollen som jag faktiskt har, attribut som kalender, telefon och scheman. Efter att ha spenderat en dag i skogen med fiske och svampplock kände jag mig väldigt avslappnad och ”kontrollerad” trots att jag varken hade scheman, tidsramar eller kalender med mig. När jag kom hem gjorde jag därför en film när jag rensade svamp, förvällde den och frös in den. Filmen har tyvärr försvunnit tillsammans med usb-minnet det var sparat på. Sättet jag filmade på återkommer i min slutprodukt. Redan här filmade jag bara mina hände och fokuserade mer på svampen än på människan som utför handlingarna. Jag berättade om min film för ett par klasskamrater som kunde koppla svampplockning till att det har blivit lite inne att plocka svamp och göra andra saker som att lägga in gurka, göra marmelad, sylt och saft. Att människor kan finna kontroll genom att göra saker själv. Detta samtal var till stor hjälp senare i processen.
Vid det andra handledningssamtalet var jag uppgiven. Det kändes som om jag hade tömt mina idéer när jag hade gjort den första filmen. Vi pratade då om att jag kanske bara skulle skita i allt och just försätta mig i total okontroll. Inte använda telefon eller internet. Bara göra det jag kände för och se vart det ledde. Jag började direkt skapa egna regler och även om tanken på att fullfölja projektet lockade till viss del kände jag inte den där magkänslan som jag brukar känna när jag är på g. På ett sätt kände jag mig färdig med kontrolltemat. Jag var däremot kvar i tankarna runt saft, sylt och svamp. Efter ytterligare samtal och handledning återgick jag till ämnet att safta och sylta. Något som jag också tycker är fascinerande är samtal kring varför man tycker som man tycker och spekulationer kring vad ens uppväxt har för betydelse för vem man är. Kom fram till att slå ihop de två ämnena och bjöd in sju vänner vid två tillfällen för att göra lingonsylt. De ända instruktionerna jag gav dem var att tänka på vilka associationer de hade till att ”safta och sylta”. Ämnet väckte uppenbarligen många olika tankar minnen och värderingar. Jag riggade ljud och video och spelade in allt.
Nästa steg blev att lyssna på samtalen. Till en början hade jag svårt att klippa i det. Tyckte att det fanns något fint i att spara orden som de var. Jag bestämde mig ändå för att göra det och började arbeta i filmredigeringsprogrammet Adobe Premierer. Jag har inte arbetat så mycket med film innan, men jag lärde mig mycket och tror att jag nog skulle kunna uppnå samma resultat på halva tiden nu i efterhand. Slutprodukten blev en film där jag har försökt klippa ut samtals fragment och skapa ett nytt samtal. När filmen var färdig stod fanns ”kontrollbegreppen” inte alls med till så stor del. Endast i en liten del av filmen spekuleras om varför det har blivit ”inne” att safta och sylta igen” Istället handlar filmen mer om nostalgi, saknad, vilja att lyfta fram det som tidigare generationers kvinnor har kunnat och diskussioner om jämställdhet.
Det finns en del saker som jag inte känner mig helt klar med. För det första skulle jag vilja ändra fotot i filmen. Jag har försökt att få det att kännas som ett minne. Allt ska inte vara så tydligt som det är i verkligheten. Jag vill ha den här känslan eftersom de olika personerna i filmen berättar om sina minnen, och att det känns som att safta och sylta på ett sätt mer hör till det förgångna. Jag har ökat på ljuset i fotot, känner att det är en bit på väg mot den känslan jag vill ha men att jag också säkert kan sitta och fixa med just fotot mer. Eftersom ljudet är det som jag tycker är mest väsäntligt börjande jag med att klippa i det vilket gjorde att tiden var knapp till resten av materialet. Kanske skulle det vara bättre att arbeta mer paralellt med foto och ljud nästa gång.
De referenser jag har haft under arbetets gång är dels en bok som heter Min mormors historia skriven av Bodil Malmsten mfl. Konstnären. I boken skriver ett antal svenska kvinnliga författare om relationen till sina mormödrar på olika sätt. Astrid Göransson och hennes kolanimerade stop motion filmer har också givit inspiration till mitt arbete. Dessutom tycker jag att de sju väninnorna som var här och har bidragit till samtalet också blir referenser. Deras minnen åsikter och erfarenheter är kärnan i arbetet Att det är flera röster i gestaltningen hoppas jag kunna göra den mer generell och att fler kan hitta något att knyta an till. Jag har försökt att skapa ett material som innehåller flera plan och olika perspektiv för att väcka funderingar, diskussioner och minnen. I ett didaktiskt perspektiv tror jag också det är bättre om eleverna kan se att det finns flera ingångar i materialet och att de också kan hitta något att knyta an till.
Under arbetets gång har jag tagit fasta på att om man gör något som väcker känslor inombords så lär man sig också mer. Det är lättare att hitta andra vägar och se nya möjligheter om man startar i någonting som man tycker är intressant. För mig handlar det om något som känns i magtrakten. Något som gör att vad man än håller på med så tickar tankarna i hjärnan. Vänds och vrids. Ibland irriterande, ibland härligt. I detta arbete har jag också upplevt att man inte behöver ha vägen klar innan man startar. Jag blev klar med filmen under tisdagen, och känner att jag inte hann distansera mig från den innan jag lämnade in den. Kan jag stå för det jag förmedlar? Skulle den vara mer slagkraftig om man kortade ner den? Är det okey att vissa röster får mer plats än andra? Till nästa gång behöver jag ta ett steg tillbaka och försöka se hur mitt arbete kommer att uppfattas av andra innan jag lämnar ifrån mig det.
På redovisningstillfället vill jag att man ska uppleva filmen på så många sätt som möjligt. Eftersom samtalen är det centrala kommer ljudet ha stor betydelse, jag kommer också att bjuda på sylten vi lagade samtidigt som man också får se hur det gick till.
Från början var jag egentligen mer intresserad av att finna tillståndet och känslan av att inte ha kontroll över mig själv. Då funderade jag mycket kring vad som fick mig att ha den självkontrollen som jag faktiskt har, attribut som kalender, telefon och scheman. Efter att ha spenderat en dag i skogen med fiske och svampplock kände jag mig väldigt avslappnad och ”kontrollerad” trots att jag varken hade scheman, tidsramar eller kalender med mig. När jag kom hem gjorde jag därför en film när jag rensade svamp, förvällde den och frös in den. Filmen har tyvärr försvunnit tillsammans med usb-minnet det var sparat på. Sättet jag filmade på återkommer i min slutprodukt. Redan här filmade jag bara mina hände och fokuserade mer på svampen än på människan som utför handlingarna. Jag berättade om min film för ett par klasskamrater som kunde koppla svampplockning till att det har blivit lite inne att plocka svamp och göra andra saker som att lägga in gurka, göra marmelad, sylt och saft. Att människor kan finna kontroll genom att göra saker själv. Detta samtal var till stor hjälp senare i processen.
Vid det andra handledningssamtalet var jag uppgiven. Det kändes som om jag hade tömt mina idéer när jag hade gjort den första filmen. Vi pratade då om att jag kanske bara skulle skita i allt och just försätta mig i total okontroll. Inte använda telefon eller internet. Bara göra det jag kände för och se vart det ledde. Jag började direkt skapa egna regler och även om tanken på att fullfölja projektet lockade till viss del kände jag inte den där magkänslan som jag brukar känna när jag är på g. På ett sätt kände jag mig färdig med kontrolltemat. Jag var däremot kvar i tankarna runt saft, sylt och svamp. Efter ytterligare samtal och handledning återgick jag till ämnet att safta och sylta. Något som jag också tycker är fascinerande är samtal kring varför man tycker som man tycker och spekulationer kring vad ens uppväxt har för betydelse för vem man är. Kom fram till att slå ihop de två ämnena och bjöd in sju vänner vid två tillfällen för att göra lingonsylt. De ända instruktionerna jag gav dem var att tänka på vilka associationer de hade till att ”safta och sylta”. Ämnet väckte uppenbarligen många olika tankar minnen och värderingar. Jag riggade ljud och video och spelade in allt.
Nästa steg blev att lyssna på samtalen. Till en början hade jag svårt att klippa i det. Tyckte att det fanns något fint i att spara orden som de var. Jag bestämde mig ändå för att göra det och började arbeta i filmredigeringsprogrammet Adobe Premierer. Jag har inte arbetat så mycket med film innan, men jag lärde mig mycket och tror att jag nog skulle kunna uppnå samma resultat på halva tiden nu i efterhand. Slutprodukten blev en film där jag har försökt klippa ut samtals fragment och skapa ett nytt samtal. När filmen var färdig stod fanns ”kontrollbegreppen” inte alls med till så stor del. Endast i en liten del av filmen spekuleras om varför det har blivit ”inne” att safta och sylta igen” Istället handlar filmen mer om nostalgi, saknad, vilja att lyfta fram det som tidigare generationers kvinnor har kunnat och diskussioner om jämställdhet.
Det finns en del saker som jag inte känner mig helt klar med. För det första skulle jag vilja ändra fotot i filmen. Jag har försökt att få det att kännas som ett minne. Allt ska inte vara så tydligt som det är i verkligheten. Jag vill ha den här känslan eftersom de olika personerna i filmen berättar om sina minnen, och att det känns som att safta och sylta på ett sätt mer hör till det förgångna. Jag har ökat på ljuset i fotot, känner att det är en bit på väg mot den känslan jag vill ha men att jag också säkert kan sitta och fixa med just fotot mer. Eftersom ljudet är det som jag tycker är mest väsäntligt börjande jag med att klippa i det vilket gjorde att tiden var knapp till resten av materialet. Kanske skulle det vara bättre att arbeta mer paralellt med foto och ljud nästa gång.
De referenser jag har haft under arbetets gång är dels en bok som heter Min mormors historia skriven av Bodil Malmsten mfl. Konstnären. I boken skriver ett antal svenska kvinnliga författare om relationen till sina mormödrar på olika sätt. Astrid Göransson och hennes kolanimerade stop motion filmer har också givit inspiration till mitt arbete. Dessutom tycker jag att de sju väninnorna som var här och har bidragit till samtalet också blir referenser. Deras minnen åsikter och erfarenheter är kärnan i arbetet Att det är flera röster i gestaltningen hoppas jag kunna göra den mer generell och att fler kan hitta något att knyta an till. Jag har försökt att skapa ett material som innehåller flera plan och olika perspektiv för att väcka funderingar, diskussioner och minnen. I ett didaktiskt perspektiv tror jag också det är bättre om eleverna kan se att det finns flera ingångar i materialet och att de också kan hitta något att knyta an till.
Under arbetets gång har jag tagit fasta på att om man gör något som väcker känslor inombords så lär man sig också mer. Det är lättare att hitta andra vägar och se nya möjligheter om man startar i någonting som man tycker är intressant. För mig handlar det om något som känns i magtrakten. Något som gör att vad man än håller på med så tickar tankarna i hjärnan. Vänds och vrids. Ibland irriterande, ibland härligt. I detta arbete har jag också upplevt att man inte behöver ha vägen klar innan man startar. Jag blev klar med filmen under tisdagen, och känner att jag inte hann distansera mig från den innan jag lämnade in den. Kan jag stå för det jag förmedlar? Skulle den vara mer slagkraftig om man kortade ner den? Är det okey att vissa röster får mer plats än andra? Till nästa gång behöver jag ta ett steg tillbaka och försöka se hur mitt arbete kommer att uppfattas av andra innan jag lämnar ifrån mig det.
På redovisningstillfället vill jag att man ska uppleva filmen på så många sätt som möjligt. Eftersom samtalen är det centrala kommer ljudet ha stor betydelse, jag kommer också att bjuda på sylten vi lagade samtidigt som man också får se hur det gick till.
