söndag 1 december 2013

fredag 29 november 2013

A wider perspective in a common society


A wider perspective in a common society.









Vecka fyrtioåtta

Denna veckan började jag med att utforska reflektion som ett verktyg att ta mig ur den upprepande och snurrande rörelsen jag tidigare gestaltat. Snurret symboliserar hur människor följer normer utan att fråga sig varför de gör som de gör.

Reflektion och frågan varför är för mig tätt sammankopplade. Varför måste jag bo i det där huset? Varför ser mina relationer ut som de gör? Varför måste jag arbeta häcken av mig? Varför skaffar just jag barn? Varför är det jag som är mammaledig och inte min snubbe?  Typ.

Jag ser att min process har gått framåt med hjälp av fyra begrepp.

Reflektion
Det egna rummet
Transparens
Perspektiv.

Fyra begrepp som jag på olika sätt tror är viktiga för att kunna skapa möjlighet att göra egna val. Jag vill påpeka att jag inte tycker att det i grunden är fel att göra som alla andra. Jag själv är ju verkligen "supernormig" på många sätt. Men jag tycker att det är viktigt att man känner att man kan reflektera och  göra valen själv samt att det finns ett utrymme i samhället att inte behöva följa normen. 

För att kunna göra det tänker jag att man behöver kunna; 

se världen om kring sig (transperens),
veta om att alla inte lever som en själv (perspektiv),
ha en plats för tankeverksamhet, lärande och utveckling, men framförallt en plats att kunna vara sig själv. (det egna rummet) 

Arbetsgång vecka fyrtioåtta

Tänkte först att jag ville bygga en bur för reflektion. Där kunde burens genomskinlighet göra så att man trots att man satt avskilt kunde blicka ut. Speglar i buren skulle göra att man såg även det som fanns bakom och runt omkring sig själv. Buren skulle vara inbjudande och lekfull.

Vill man verkligen reflektera i en bur?

Började skissa burar men lämnade de ganska snabbt. Spegeln fick stanna. Istället för burar började jag fundera kring avskildhet. Om jag byggde något transparent i glas som gjorde att jag skulle kunna reflektera mig i spegeln men samtidigt se ut kanske....Jag byggde en modell av en vikvägg i glas. Kanske är avskildheten och det egna rummet onödigt?

Försökte hitta ett sätt att fotografera spegeln utan att kameran syntes.

Fann en vinkel där det fungerade. En vinkel där jag kunde stå alldeles framför spegeln utan att synas. Perfekt! Hittade i den här veven dessutom begreppet perspektiv. Utan ett vidgat perspektiv är det svårt att reflektera.

Vill använda vinkeln på spegeln, konstruera den,ta med den ut och fotografera den i andra miljöer än ateljéns bakgård. Där är jag nu. Jag har arbetar både bildligt och bokstavligt. Spegeln symboliserar reflektion och den bild som den vinklade spegeln bildar ger mig nya perspektiv. Begreppet transparens och tanken om det egna rummet följer mig i tanken och finns kvar i vikväggen av glas.  Behöver klura en stund till. Men ibland kanske man måste "kill-your-darlings-släppa också. Vi får se. 



Bildreferens
Dan Graham







torsdag 28 november 2013

Du kan gå din egen väg



Lite "cheesie"(?) referens, men likväl en referens.
Lägg också gärna märke till publikens homogenitet, vilket ger det här inlägget en extra dimension....

måndag 25 november 2013

Förra veckans tester



Lägger upp lite bilder från förra veckan.


Kroppen i rummet, TEST


Plats för reflektion, TEST



Ihophäftade böcker 


söndag 24 november 2013

En bur för reflektion

Jag vill bygga en "bur" för reflektion.
Utrymmet blir en mix av att vara instängd och att få möjlighet att stanna upp.
Har tänkt på hur hur människan försöker få utrotningshotade djur att fortleva på jorden.
Jag har tänkt att använda mig av speglar som en symbol för reflektion inuti "buren".

Buren fyller en funktion i samhället och tänker mig att den också kan ses som en metafor för skolan och utbildningsväsendet där vi (inte alla) fortlöpande ombeds reflektera.
En tanke är att bygga buren som ett mellanting av en bur och en klätterställning.

Vem ber oss reflektera utanför buren?

Hjälp
Does it make sence?
Material?
Form?
Fotografi?


Francesca Woodman
























Ekkehard Altenburg




















Bildkälla

















Amazing

Blickar tillbaka ett slag.



torsdag 21 november 2013

Bildreferenser


Ann Hamilton
 Francesca Woodman






Reflektion, en utrotningshotad art?

Om jag ser reflektionen som en utrotningshotad art, kan jag föda upp den i fångenskap då?

Reflektera
1.återkasta, spegla, avspegla, återge
2 tänka igenom, tänka, överväga, eftersinna, begrunda, fundera; ägna en tanke åt

Utrotningshotad art
En utrotningshotad art är en art som hotas av att dö ut, antingen på grund av att den till antalet är få, eller att den hotas av förändrande miljömässiga eller rovdjursparametrar. IUCN har beräknat att antalet hotade arter är 40% av alla organismer. Enligt forskare finns det med stor sannolikhet också många hotade arter som människan ännu inte har upptäckt.
Många länder har lagar som erbjuder skydd till arter; de skydden kan vara att förbjuda jakt, fridlysa dem, skapa naturreservat, och så vidare
Orsaker till att arter riskerar att dö ut är flera, men bland de mest påtagliga är habitatförlust. Även för hård jakt, fiske eller annan typ av fångst eller insamling kan vara orsak till att en art riskerar att dö ut. 

Uppfödning i fångenskap
Uppfödning i fångenskap är den process där man föder upp sällsynta eller hotade arter i mänskligt kontrollerade miljöer med reglerade förhållanden, såsom vildlivsreservat, zoon och andra bevaringsinstitutioner. Uppfödning i fångenskap ska rädda arter från att dö ut. Det ska stabilisera artens population så att den inte längre riskerar att försvinna.Tekniken har använts framgångsrikt för många arter. Uppfödning i fångenskap är dock ofta svåra att implementera för rörliga arter som flyttfåglar och fiskar. Om populationen är för liten kan dessutom inavel förekomma, vilket kan försämra immuniteten mot sjukdomar.
                                                                                                          wikipedia





onsdag 20 november 2013

Vad är det jag vill säga?

Vad är det jag vill säga?

Jag vill gestalta hur liv levs utan reflektion.
Hur människor fortsätter i samma spår.

Jag vill gestalta möjligheten till förändring.
Ett motstånd.

Reflektera, ge plats för reflektion

Symboler jag gillar
Dockor
Saker på huvudet som skygglappar.
A room of ones own.
Kroppen- Makt över sin egen kropp.
Upprepning
Stop, stanna, tänk.
Böcker
Stoppljus









































"Hur gör vi då för att rädda något ”utrotningshotat”? Jo, vi sätter en avsikt om att skydda det och låta det få större utrymme. Under en tid ger vi det extra fokus och näring. Vi ser det sedan expandera och med tiden återigen bli ett naturligt inslag av ekosystemet. Vi går tillväga på samma sätt vare sig det gäller växter eller djur i det större ekosystemet, eller aktiviteter och tillstånd i vårt eget inre ekosystem."
                                                                                                                              Carl Lindeborg

måndag 18 november 2013

fredag 15 november 2013

Vecka fyrtiosex

Do not repeat yourself
I'm standing still
Keep on spinnning around
Move your body
My body can do this

Denna veckan har mestadels bestått av ett utforskande i hur jag ska ta mig bort från den upprepande rörelsen. I detta har jag upplevt att jag fört en dialog med mig själv, liksom gett mig själv uppmaningar och gått vidare därifrån. 

Jag har dels använt mig av bilder som togs i samband med att jag filmade i studion under förra kursen, dels av nya bilder. Under delredovisningen  var det många som kopplade poserna i ,Scale to frame size, till modevälden. Detta var något som egentligen inte var min primära avsikt, men som jag självklart också kan se kopplingar till. Med de nya fotona ville jag hitta andra poser. Mer bara fånga kroppen och hur jag kan röra mig.

Screentryck, teckning, foto, Photoshop. 

Teoretiskt har jag läst en del i Fanny Ambjörnssons En klass för sig, då främst om begreppet normal och normaliseringsprocesser.

  


tisdag 12 november 2013

Christina Troufa

Jag inspireras av hur kroppen porträtteras i Troufas bilder. Till skillnad från de poser jag använde mig av i, scale to frame size, känns kroppens "poser" på bilderna både obekanta och vardagliga på samma gång.







































"Cristina Troufa is an artist from Portugal. Co-founder of the Association of Sculpture and Contemporary Art – AEAC. She creates acrylic paintings on canvas with a unique detailed style playing with negative space and giving it an important role in he composition. Doing so, all the emotion of the piece is focused into the features and flesh of her portraits, making them truly live. " Textkälla

Ambjörnsson (2003)