Lauren Greenfield

Hennes fotografiska arbeten handlar om hur populärkulturen påverkar ungdomskulturen, könsidentiteten, kroppsuppfattningen, ätstörningar, media , rikedom, mode, skönhet och konsumtion.

Hennes arbeten har sedan 1991 visats på museer över hela världen och hon är representerad bland annat på Los Angeles County Museum of Art, Getty Museum och International Center of Photography. Hon publicerar regelbundet i tidskrifter som New York Times Magazine, Time, Vanity Fair, National Geographic, Stern, The New Yorker, ELLE, Harpers etcetera.

Enligt American Photo är hon en av de 25 mest inflytelserika fotografer som arbetar idag. I januari 2012 tilldelades Greenfield på Sundance Film Festival, USA en Directing Award för filmen "The Queen of The Versailles". Filmen lanseras i Skandinavien under 2013.  Källa

Sjunde veckan

Härom dagen fick jag frågan vad det är jag egentligen jobbar med?
"Jo jag håller på och kollar på Instagram och hur vi framställer oss själva där typ....".
Gick ifrån diskussionen och kände mig inte riktigt nöjd. Vad är det egentligen jag håller på med?

Förra veckan kopplades detta projekt ihop med det förra. Rörelse, upprepning, inlärning.
Obekanta rörelser blir invanda.
Igår insåg jag att det inte bara är rörelsen som sammanlänkar de båda projekten utan i allra högsta grad också temat. Det jag vill närma mig är hur vi människor tränas i hur vi ska vara. Poserna i min koreografi blir en förenklad symbol över hur vi förväntas agera både som män och kvinnor.

Grubblar över vad in gestaltning kommer förmedla. Ett upprepande? Ifrågasätter jag hur normer reproduceras eller budskapar jag en acceptans?
Brake patterns?

Inspireras av Häxan Surtants ilska.
Kan jag kombinera den i min koreografi?
Vi får se.
Fortsatt inspelning idag.

Referens

"På senare tid har många nutida konstnärer inom den västerländska konstkontexten valt att
arbeta mer explicit med gränsöverskridande uttryck. Konstverken utforskar ofta gränslanden i
gestaltningar, det groteska, svårhanterliga och sublima, och manar betraktaren att se symboler
och representationer ur nya perspektiv. Många av de feministiska konstnärer som arbetar med
denna typ av uttryck har valt att laborera med olika representationer av kroppen.
Framställningarna undersöker bland annat potentialen i det hysteriska, groteska och
karnevalistiska, och syftet är ofta att utmana och ifrågasätta de begränsade subjektspositioner
den kvinnliga kroppen tillåts inom kulturella uttryck.

Inom feministisk konst har länge funnits en konflikt gällande reproduktionen och
framställningen av den kvinnliga kroppen. En konflikt som utspelats inom det praktiska
konstskapandet, starkt påverkad av postmodernistisk feministisk teori, och som i sin tur har
influerat teoriernas riktning. Diskussionen har behandlat den kvinnliga kroppens starka
förbindelser med de symboliska betydelser den historiskt har kommit att få inom den visuella
kulturen, och vilka konsekvenser detta får vid representationer av kroppen som manar till att
förmedla feministiska budskap. Utgångspunkt har varit problematiken med att kvinnan i
konsthistorien framställts som passivt objekt som betraktas medan mannen fått rollen som
aktivt betraktande subjekt.3 Teoretikern Rosemary Betterton har ställt frågan: ”Is it ever
possible for women to construct new identities for themselves without first destroying the old
ones?

Andra feministiska konstnärer, häribland Barbara Kruger (f. 1945) och Cindy Sherman (f.
1954) har antagit en motsatt strategi i sin konst. De använder i stället den kvinnliga kroppen
för att parodiera över de betydelser den kommit att få inom den visuella kulturen. Detta som
ett försök att ’ta tillbaka’ den kvinnliga kroppen; attackera de föreställningar som finns om
den, och visa upp och utnyttja den för sina egna intressen."

Den groteska kroppen

En problematisering av kroppsliga representationer i feministisk konst

Ellen Suneson, 2008

Béatrice Cussol, Bildens källa

Wangechi Mutu, Bildens källa

Jenny saville, bildens källa

Testing testing

Ilskan

Sjätte veckan

Under förra veckan fick jag en ide om att inspireras av Instagram, hashtaggen #me och de poser jag funnit där för att skapa någon form av rörelse.

Lägger märke till att det inte är första gången som mitt arbete utmynnar i någon form av rörelse. I mitt förra gestaltningsprojekt mynnade mitt utforskande ut i ett snurrande. I det projektet "Minns du den sommaren mormor la om taket?"  symboliserande kroppens snurrande rörelse en dans som var svår att ta sig ur och tanken om de roller vi har tar och får som också är svåra att bryta.

Pågående projektets rörelse ser jag mer som en tanke om hur vi alla övas och socialiseras in i hur man bör bete sig. Jag vill att rörelsen ska förmedla det absurda med hur vi "marknadsför" och porträtterar oss själva och våra liv. Tänker på hur jag som vikarie för typ 6 år sedan förvånades hur man på skolan inte längre lekte "ett två tre -rött ljus" utan "ett två tre- fotomodell". Själva görandet har bestått i att skapa och öva in koreografi. Har också filmat en del som redan ligger ute. I filmandet av mitt övande känner jag att jag samtidigt utforskar  kroppens rörelser. Obekanta poser bli invanda.

Koreografi
Rutin
Ritual.
Att plötsligt bara vara mitt i det.

Inspiration

Bildens källa

Bildens källa

Bildens källa

Bildanalys uppgift.

Grupp: Viktoria, Lisa p, Moa, Ida & Malin

Syfte med uppgiften: 

-Medvetandegöra bilder i elevernas vardag.

- Att se hur bilder är komponerade i olika sammanhang (tex reklam, nyheter, färg, symboler, kroppsspråk, genus, etnicitet.

- Verbalisera och teoretisera vad man ser, ( till exempel denotation konnotation komposition) - Diskutera, och ta ställning för sin åsikt.

Tankegång som grund till uppgiften

Medvetandegöra bilder i elevens vardag

Använda bilder som finns i deras vardag

Koppla ihop vardagliga bilder med historiska bilder, "konstbilder", teori

Låta eleverna skapa medvetna bilder

Instruktion bildanalysuppgift.

1. Ge eleverna i uppgift att samla bilder på sin väg till skolan.
2. Läraren gör en sammanställning av de bilderna eleverna har samlat in och delar ut dem till eleverna som arbetar i grupper.
3. Eleverna organiserar bilder i olika kategorier som de själva väljer.
4. Grupperna presenterar sina kategorier. - Vilka kategorier hittade ni? -Vad gör bilden till just den kategorin. - Fann det någon bild som var svår att placera?
5. Läraren väljer en kategori från varje grupp.
6. Eleverna bestämmer vilken bild som är mest representativ från kategorin och definierar med ord varför bilden är mest representativ.
7. Bilderna byts, kategorin behålls och eleverna ska göra den tilldelade bilden in till sin kategori med hjälp av stödorden.
8. Presentation.  -Förklara varför ni valde den utvalda bilden.  -Varför var den mest representativ. - -Förklara hur ni tänkte med den nya bilden.

Pose

Koreografi

Landar på nytt i visionen om en rörelse.

Att bryta mönster eller att följa dem.

Tjejer kan inte leka tre.
Varför skulle inte tjejer kunna leka tre.
Tjejer kan leka tre.
Brake patterns...

Femte veckan

Jag gör saker, men vet inte riktigt varför. Är intresserad av något men kan inte riktigt finna vad. Har tecknat Instagrambilder, tecknat händer och letat efter blicken i bilderna på Instagram. Behöver ta ett steg tillbaka. Rita tankekarta. Är frustrerad för jag saknar mitt egna skapande. Vill ha saker i händerna. Gestaltningen känns hittills för digital. Kanske för att det jag utforskar är ett digitalt forum. Försöker kliva ifrån men dras in igen.

Efter att ha utforskat bildflödet på Instagram reflekterar jag över olika saker. Hur framställer man sig själv? Hur använder man sin blick i de bilderna man publicerar. Hur visar man sig som kille? Hur visar man sig som tjej? Kopplar ihop det jag ser med kurslitteraturen jag läser.
Att objektifiera
För vem?
Av vem?

Pedagogisk referens
Att tolka kroppens uttryck, Eriksson, Göthlund, 2004
Att ha blicken, att kunna titta tillbaka innebär att man innehar makt, aktivitet och möjlighet att framstå som ett subjekt. I texten beskriver man hur man genom att förneka någon en blick i en bild kan avhumanisera och objektifiera en person.

Genom historien har det av olika anledningar varit mer vanligt att framställa kvinnan som ett visuellt objekt. Förutom att frånta kvinnan sin blick i bilden finns det andra sätt att objektifiera henne. Att låta kvinnan blunda, beskära hennes kropp i bildvyn.

Vidare finns det en form av aktiv blick som benämns som "the come on blick". Denna blick bjuder in betraktaren till att titta på och skapa sig någon typ av relation till den avbildade. Denna inviterande blick används inom pornografi och modebilder. Denna blick kan kan förstärkas genom kroppens position och gester.

Konstnärlig referens

Inspireras av Nattskiftet på Instagram.

Rita av?

"You must not defame, stalk, bully, abuse, harass, threaten, impersonate or intimidate people or entities and you must not post private or confidential information via the Service, including, without limitation, your or any other person's credit card information, social security or alternate national identity numbers, non-public phone numbers or non-public email addresses."

Hand, händer

Fjärde veckan

I min skalle

Att dokumentera sig själv

Vad händer med alla fotograferade barn som ska bli vuxna.

Miljontals bilder. 

Bekräftelse, alltid funnits, nya former. 

Extrem, vad händer efter extremen.

Glas, transparens, gamla tjock-tv-apparater.

Förändring, förnyelse, rädsla.

Handledning

Gör flera saker!

Handens rörelser.

Teckna

Skriv.

Har tappat riktning. 

Tröttnar.

Pedagogisk referens

Underlag för diskussion om massmedia och sociala medier.
Pierre Bourdieu, Om televisionen, 1996 
En osynlig censur:
"Tillgång till tv är en censur och en förlust för självbestämmandet". Bourdieu menar att det som visas i tv är bestämt i förväg och att tiden är för knapp för att visa något vettigt. Han beskriver hur televisionen på olika sätt är kontrollerad och censurerad  av politiska och ekonomiska intressen.
Dölja genom att visa:
Det är möjligt att dölja saker genom att visa andra. Bourdieu menar att televisionens funktion att informera och visa upp en sanningsenlig bild av vad som sker i världen lätt och allt för ofta kan förvrängas. Detta sker genom att välja att visa andra saker än de som är väsentliga, eller att framställa saker som inte överensstämmer med verkligheten. Media anpassar dessutom sitt utbud efter vad människor vill se. Televisionen kräver drama.
Brådska:

Konkurrensen mellan olika tv-bolag och tidningar skapar en tävlan om vem som hinner först och får den bästa storyn. Grund journalistik, inte tid för tanke. Fast food, färdigförpackat.

I en tid där varje person kan vara sin egen kanal och sändare kan dessa påståendena kopplas ihop och diskuteras i relation till Instagram, Blogg och Twitter. Jag tror också att man kan föra en diskussion genom att använda Instagram, ta olika användare som exempel och be eleverna att reflektera kring sin egen aktivitet på sociala medier.  

En koppling

En artikel som kopplar till ämnet (tryck på länken)

Spegel spegel





Kartongtryck 9/10, Varberg

Nästa steg?

Det är svårt att lägga upp bilder på sig själv utan anledning. Första tanken var att lägga upp bilder på mig själv tre gånger om dagen. Försökte men det gick inte, tog emot för mycket.  Jag har inte klippt mig, gjort en fotouppgift, vart på festival eller semester. Lägger upp totalt fyra bilder på mig själv. En nära person undrar varför jag är så "fjortis" på Instagram.
Jag håller på med en sak...

Provocerad av "jagflödet"

#me
Torsdag 3/10: 134 373 791 bilder
Torsdag 10/10 137 584 973 bilder
Under denna veckan har tremiljonertvåhundraelvatusenetthundraåttiotvå bilder lagts upp under hashtagen #me. Det är 458 740 bilder om dagen och 19114 bilder i timmen och 318 bilder i minuten.
Alla vill synas, ingen syns.

Tröttnar.
Andra metoder, andra forum?

Jag, yo och me

Att publicera sig själv

Tredje veckan

I min skalle

Killar slutar äta för att få six-pack.

Jag har mobilen tjugofyra-sju.

Tänk på din status! 

Bekräftelse. Blick, blick, blick...

Det är inte muskler. 

Jag, me, yo and myself. 

#Girl:96 144 801 

#Boy:17 507 507

Det finns ingen framtid! Det finns en framtid. Finns det en framtid? 

Handledning

Handledning som ett startskott.

Handledning som inspiration.

Uppgiven 

Reflektion

Idé 

Jag vill inte landa än. Behöver, leta mer, upptäcka, koppla ihop och rata. 

Flera spår.

Bekräftelse, egoism, självupptagenhet

Den censurerade bilden av oss själva

The gaze på nätet

Boy and girl

Förortens ungar

Identiteten som lager
Lager

Pedagogisk referens

Exempel för hur man kan prata bildanalys i skolan.
Bloggen Hej Blekk

Konstnärlig referens- Cindy Sherman
"Med sig själv som modell har hon skapat en rad bildserier där särskilt kvinnans villkor har undersökts. Hennes konst tar upp själva grunden för kvinnors möjlighet att skapa sig en självbild, och hur massmedias kvinnoframställningar påverkar detta. Genombrottet kom med en serie svartvita fotografier med titeln Untitled Film Stills (1977–1980). Genom att hon själv – om än sminkad och utklädd – känns igen på alla bilderna, gjorde hon det möjligt för åskådaren att se de kvinnotyper hon framställde som retoriska formler eller klichéer. Sherman anser sig inte vara intresserad av kamerans sanning utan de lögner den möjliggör" Wikipedia, Cindy Sherman

 
 

Generation nittio

Arkiv

Ett inre arkiv som lager, årsringar.

Trådar som nya människor, händelser och framsteg.

Sömmar som korsar, slutar och börjar. 

Stygn att hänga upp sig på.

    

Mönster

Andra veckan

Fotoworkshop.
Under veckan hade vi uppgift att fota ett objekt samt en syssla. Gestaltningen kom av sig och fotografering fick ta plats. Roligt med alla inställningar. Svårt med siffror. Absolut mersmak. Tog foton med långa slutartider, flera blixtrar och zoom.
Tycker om lager.

Med kroppen som verktyg- pedagogisk referens
Övningar som avlöste varandra, egentligen en tyst dag. Nej, rättare sagt en dag utan så många ord. Kommunicera med din kropp!
Bra diskussioner och redskap. Dock stundvis svårigheter att koppla till bildämnet. Att använda kroppen som pedagogiskt verktyg tycker jag är grymt. Ta bara exemplet där vi hur enkelt som helst skapar en koreografi. Inget motstånd- massa motstånd. I en elevgrupp tror jag det krävs mod för att testa. Mina egna erfarenheter av drama och kroppen som verktyg i skolan har varit till lärorika. Ungar som lever ut, tar en roll, krymper ihop, växer, samarbetar, kivas, misslyckas och lyckas.

Lager
Har tänkt på lager.
Alla lager.
Människors lager, prylarnas, handlingarnas, problemens lager.
Andra lager.
När man skrapar på något finner man ytterligare dimensioner.
Ytan som kan dofta höstlöv, lagret under som stinker frityr. Eller tvärt om.
Att ta sig innanför skal- att inte komma ut.
Mitt inre arkiv som lager, årsringar som trädet.
Ringar som byggs ovanpå varandra, suddar ut varandra och mixas ihop till mig.